Ordet publicist kommer ifrån att det förr ofta var pubägaren som spred diverse nyheter och händelser till samhället. Han fick information från resande och besökande som han sen delgav andra.
Länge har det varit journalistens roll men nu har något förändrats.
I Bill Kovach & Tom Rosenstiels bok The Elements Of Journalism försöker man utrön exakt VAD som är journalistens roll - något som inte är helt svvart eller vitt - framför allt inte nu när vem som helst kan skapa en egen blogg och sprida vilken information som helst. Den behöver inte ens vara sann.
"Whether it is the truth of history or fiction doesn't matter, because the example is not supplied for its own sake but for its signification".(1)
Sanningen har varit journalisternas första ledord, i alla fall om om man frågar The Commitee of Concerned Journalists. Och sanning, tillsammans med opartiskhet är nog de främsta orden för "gammelmedierna". Internet har öppnat nya kanaler, nya möjligheter och nya sätt för att förmedla både sanning, osanning, objektivitet och subjektivitet. Det verkar hota många.
Men har "gammelmedierna" alltid varit så sanna och opartiska? Jag tycker inte det. Jag läste med stort intresse kapitlet om annonser och annonsplaceringar i boken. Som före detta PR- och marknadsföringsansvarig på ett eventbolag, så vet jag att så definitivt inte är fallet på landsbygden. Ville jag få tidningarna att skriva om ett event så köpte jag en annonsplats mot att de intervjuade mig, eller någon annan som kunde göra reklam för oss. Det är, i den världen, ett allmänt accepterat tillvägagångssätt och inte kan man kalla tidingarna opartiska då? En tidning är beroende av prenumeranter och annonsintäkter. Nu har de största annonsintäkterna försvunnit eftersom de stora företagen nu har sina egna hemsidor och kan göra reklam via andra kanaler. Imorse såg jag en dokumentär vid namn Inside The New York Times som behandlade just detta ämne. 2009 blev de, pga sviktande annonsintäckter och kokurrens från Internet tvungna att avskeda 100 av sina 1250 anställda. Många tidningar drabbades på liknande sätt och en del fick helt lägga ner. När Judith Miller, journaliste på The New York Times dessutom blev "påkommen" med felaktiga fakta (som anses har hjälpt till att starta Irakkriget) så sprack även "gammelmediernas" trovärdighet och allmänheten vände dem ryggen. Judith säger i en intervju "jag hade fel för att mina källor hade fel". Det ökar inte riktigt trovärdigheten....
"With regard to my factual reporting of events... I have made it a principle not to write down the first story that came in my way, and not even to be giuded by my own general impressions; either I was present myself at the events which I have described or else heard of then from eyewitnesses whose reports I have checked with as much thoroughness as possible. Not that even so the truth was easy to discover: different eyewitnesses gave different accounts of the same events, speaking out of partiality for one side or the other, or else from imperfect memories". (2)
Ja, trovärdigheten är viktig. Uppdrag granskning, Michael Moore mm säger att de sysslar med undersökande journalistik. Något som allmänheten nu har börjat ifrågasätta. Det är en fördel med det stora nyhetsflödet och tillgängligheten - det finns många sidor av en historia och ofta tror jag att man (alltså Michael Moore mfl) ofta har bestämt sig för en viss slutsats från början - och därefetr ger sig ut för att bevisa den. På samma sätt som att allt går att bevisa med statestik - det gäller bara att utesluta sidor som kan leda till avvikande.
I boken tas ett såndant exempel upp rörande Clintons mamma.
Nåväl, pubägarna satt ju också på en sådan makt - de kunde själva bestämma vilken information de spred och jag tror inte att de var dummare än att de undanhöll sådant som skulle kunna skada deras rörelse eller Skrå.
Så, tillbaka till dagsläget. jag tror att de nya medierna och bloggana kan vara ett postitivt inslag. Gammalmedierna tvingas att vara extra noga och nitiska i sina efterforskningar och det kanske kan skapa ett mer korrekt nyhetsflöde. Samtidigt som det även i boken tas upp att medierna, som tidigare haft monopol på att väga mellan "vad allmänheten vill ha" och "informera allmänheten", nu kanske får ett tuffare jobb. Folket kanske vill ha nöjen och katastrofer men samhällsinformation kanske är ointressant. - Vem kan tjäna pengar på något som är ointressant? Trots att det är nödvändigt.
Citaten är hämtade ur ovan nämnda bok och de citerade är:
(1) Nick Clooney, intervjuad av William Damon, Howard Gardner, and Mihaly Csikzentmihalyi, ibid
(2) Thucydides, History of Peloponnesian War, bks.1 oand 2, trans. C.F. Smith (Cambridge: Harvard University Press, 1991), 35-39.
