Om namnpublicering i medierna är bra eller dåligt är något
jag har svårt att svara på.
Jag har många gånger genom åren funderat på frågan och mina
åsikter skiftar ofta i samband med de händelser som är aktuella för stunden.
1994 bodde jag i Raleigh, NC, USA och där var det kutym att
publicera all tänkbar information om någon som misstänktes för ett brott. I
januari det året begicks det 22 mord i staden och följaktligen fick jag se
nästan 22 bilder, höra runt 22 namn och mer information därtill om misstänkta
mördare. Det bryter om all logik och statistik att alla de personer som hängdes
ut var skyldiga… men flertalet var säkert det och förmodligen kunde polisen
gripa fler av dem, eller åtminstone snabbare, än om uppgifterna inte hade
publicerats.
Då, 1993, var jag ganska förundrad över detta fenomen med
att ”hänga ut” misstänkta – det var ju något som jag, från lilla oskyldiga
Sverige aldrig hade varit med om. Jag kom nog inte fram till om det var rätt
eller fel då heller men jag minns att jag mest lutade åt att det var rätt.
Den här veckan så inleddes rättegången i Eksjö tingsrätt mot
de 8 män som misstänks ha våldtagit en 28-årig 2 barns mor på
flyktingförläggningen i Mariannelund.
Att det har en annan etisk härkomst är ju ganska uppenbart
eftersom det skedde på en flyktingförläggning, däremot så har jag inte sett
deras namn eller bild någonstans. Flyktingförläggningen i Mariannelund är inte
stor så med andra ord så kan man vara ganska säker att varenda man som bor där
nu är misstänkt av gemene man – även de som inte vare sig häktats eller
åtalats. Mariannelund är en liten tätort i Eksjö kommun och invånarantalet är
1468 personer. Man behöver inte vara ett
geni för att räkna ut att det inte finns så många ensamstående 2 barnsmödrar på
28 år... med andra ord så är kvinnas identitet med största säkerhet röjd,
emedan männen ärt anonyma (med anonyma menar jag att medierna inte uppger deras
namn vilket egentligen inte är samma sak eftersom offenlighetslagen gör att det
är öppet för alla att ta reda på). Det ger en bitter smak i munnen att offret
nu återigen är utlämnat. En av de åtalade männen är dessutom tidigare dömd en
våldtäkt och misstänkt för ytterligare en – hade kvinnan besökt honom på
förläggningen om hon hade vetat det?
Jag vet inte vad som är rätt eller fel. Frihet under ansar
är nog den bästa riktlinjen medierna kan ha. Att kunna bruka möjligheten men
att inte missbruka osäker information. En nära dialog mellan polis och medier
är nog en bra början.
