Ordet publicist kommer ifrån att det förr ofta var pubägaren som spred diverse nyheter och händelser till samhället. Han fick information från resande och besökande som han sen delgav andra.
Länge har det varit journalistens roll men nu har något förändrats.
I Bill Kovach & Tom Rosenstiels bok The Elements Of Journalism försöker man utrön exakt VAD som är journalistens roll - något som inte är helt svvart eller vitt - framför allt inte nu när vem som helst kan skapa en egen blogg och sprida vilken information som helst. Den behöver inte ens vara sann.
"Whether it is the truth of history or fiction doesn't matter, because the example is not supplied for its own sake but for its signification".(1)
Sanningen har varit journalisternas första ledord, i alla fall om om man frågar The Commitee of Concerned Journalists. Och sanning, tillsammans med opartiskhet är nog de främsta orden för "gammelmedierna". Internet har öppnat nya kanaler, nya möjligheter och nya sätt för att förmedla både sanning, osanning, objektivitet och subjektivitet. Det verkar hota många.
Men har "gammelmedierna" alltid varit så sanna och opartiska? Jag tycker inte det. Jag läste med stort intresse kapitlet om annonser och annonsplaceringar i boken. Som före detta PR- och marknadsföringsansvarig på ett eventbolag, så vet jag att så definitivt inte är fallet på landsbygden. Ville jag få tidningarna att skriva om ett event så köpte jag en annonsplats mot att de intervjuade mig, eller någon annan som kunde göra reklam för oss. Det är, i den världen, ett allmänt accepterat tillvägagångssätt och inte kan man kalla tidingarna opartiska då? En tidning är beroende av prenumeranter och annonsintäkter. Nu har de största annonsintäkterna försvunnit eftersom de stora företagen nu har sina egna hemsidor och kan göra reklam via andra kanaler. Imorse såg jag en dokumentär vid namn Inside The New York Times som behandlade just detta ämne. 2009 blev de, pga sviktande annonsintäckter och kokurrens från Internet tvungna att avskeda 100 av sina 1250 anställda. Många tidningar drabbades på liknande sätt och en del fick helt lägga ner. När Judith Miller, journaliste på The New York Times dessutom blev "påkommen" med felaktiga fakta (som anses har hjälpt till att starta Irakkriget) så sprack även "gammelmediernas" trovärdighet och allmänheten vände dem ryggen. Judith säger i en intervju "jag hade fel för att mina källor hade fel". Det ökar inte riktigt trovärdigheten....
"With regard to my factual reporting of events... I have made it a principle not to write down the first story that came in my way, and not even to be giuded by my own general impressions; either I was present myself at the events which I have described or else heard of then from eyewitnesses whose reports I have checked with as much thoroughness as possible. Not that even so the truth was easy to discover: different eyewitnesses gave different accounts of the same events, speaking out of partiality for one side or the other, or else from imperfect memories". (2)
Ja, trovärdigheten är viktig. Uppdrag granskning, Michael Moore mm säger att de sysslar med undersökande journalistik. Något som allmänheten nu har börjat ifrågasätta. Det är en fördel med det stora nyhetsflödet och tillgängligheten - det finns många sidor av en historia och ofta tror jag att man (alltså Michael Moore mfl) ofta har bestämt sig för en viss slutsats från början - och därefetr ger sig ut för att bevisa den. På samma sätt som att allt går att bevisa med statestik - det gäller bara att utesluta sidor som kan leda till avvikande.
I boken tas ett såndant exempel upp rörande Clintons mamma.
Nåväl, pubägarna satt ju också på en sådan makt - de kunde själva bestämma vilken information de spred och jag tror inte att de var dummare än att de undanhöll sådant som skulle kunna skada deras rörelse eller Skrå.
Så, tillbaka till dagsläget. jag tror att de nya medierna och bloggana kan vara ett postitivt inslag. Gammalmedierna tvingas att vara extra noga och nitiska i sina efterforskningar och det kanske kan skapa ett mer korrekt nyhetsflöde. Samtidigt som det även i boken tas upp att medierna, som tidigare haft monopol på att väga mellan "vad allmänheten vill ha" och "informera allmänheten", nu kanske får ett tuffare jobb. Folket kanske vill ha nöjen och katastrofer men samhällsinformation kanske är ointressant. - Vem kan tjäna pengar på något som är ointressant? Trots att det är nödvändigt.
Citaten är hämtade ur ovan nämnda bok och de citerade är:
(1) Nick Clooney, intervjuad av William Damon, Howard Gardner, and Mihaly Csikzentmihalyi, ibid
(2) Thucydides, History of Peloponnesian War, bks.1 oand 2, trans. C.F. Smith (Cambridge: Harvard University Press, 1991), 35-39.
Håller totalt med om vad du säger. Trovärdighet är key och det är något som gammelmedierna definitivt har ett försprång med. Jag såg också dokumentären om New York Times, och även fast sådana misstag som Judith Miller-händelsen händer och folk tappar förtroendet för tidningen så har fortfarande gammelmedierna mest trovärdighet om man jämför med de nya medierna.
SvaraRaderaDet är ju väldigt sant det du säger om den undersökande journalistiken att det kan vara så att de redan innan bestämt sig för en viss slutsats och målar upp endast det som bevisar denna slutsats. Men samtidigt så är vi människor inte kapabla att vara 100% objektiva och för att nå ut med ett budskap så måste det finnas en historia att berätta för att folk ska lyssna och intresseras, men så länge man håller sig till sanningen så blir det respektive dokumentär ändå trovärdigt och man som konsument kan välja att läsa mer om ämnet från någon annan perspektiv. Så länge allt man läser och hör är sant, så kan man utifrån det skapa sin egen åsikt.
Kamilla Halid
Hej Ida!
SvaraRaderaVilket bra inlägg du skrivit! Jag är imponerad över ditt sätt att föra fram dina tankar. Du har ett flyt i texten och lyfter fram argument som gör dina påståenden logiska. Dessutom skriver du intresseväckande och lockar läsaren att fortsätta läsa!
Det är roligt att du börjar med en kul historia (om pubägare) för att sedan leda in det på journalistik och mot slutet återanknyta till pubägarbiten. Ditt inlägg får därmed en snygg struktur.
Det du skriver om dina egna erfarenheter av att tidningar publicerade intervjuer mot köpet av annonsplats, tycker jag absolut att man kan kalla opartiskhet från tidningarnas sida. Alla tidningar är ju beroende av att få in inkomster, men rättfärdigar det verkligen att de låter kommersiella intressen och företag ”köpa” redaktionellt utrymme på det sättet? Innehåll, tjänster och annonser blandas ihop på ett för läsaren förvirrande sätt. Jag tycker att frågeställningen avgörs lite av vad aktuell tidning egentligen publicerar i gentjänst mot att någon köper en annonsplats, men i och med att du skriver ”... de intervjuade mig, eller någon annan som kunde göra reklam för oss” och använder just ordet reklam så blir aktuell tidnings handlande i situationen opartiskt. Roligt att du ville dela med dig av din egen erfarenhet!
I och med att du nämner en dokumentär du sett och speciellt en specifik person (Judith Miller) så hade det kanske varit bra att utveckla den biten lite mer? Till exempel nämna vad det var för felaktig fakta Judith blev påkommen med och hur hon blev påkommen. Du skriver att gammelmediernas trovärdighet sprack när hon blev påkommen med dessa fakta, och i och med att du skriver ett så pass starkt påstående blir det lite knepigt att det inte står vad det var för fakta och hur den avslöjades – ett sådant starkt påstående, som att trovärdighet spricker, gagnas av bakgrundsargument.
Det långa citatet om ögonvittnens partiskhet kopplar du ihop väldigt bra med den efterföljande argumentationen. Det är intressant att du tar upp Uppdrag Granskning och Michael Moore, som verkligen har blivit kända ”namn” inom den undersökande journalistiken. Personligen tror jag att mycket av granskningen i media kan vara vinklad. Det gäller att som mediekonsument granska granskningen!
Beroende på vem som är tänkt läsare av blogginlägget hade det kunnat vara bra att till exempel utveckla exemplet om Clintons mamma. Nu är det ju egentligen mest vi elever på kursen som ska läsa inläggen, men ditt inlägg är intressant även om man inte vet bakgrunden till uppgiften/uppgiftsinstruktionerna. För en sådan läsare blir det dock svårt att hänga med när det står ”I boken tas ett såndant exempel upp rörande Clintons mamma.” och sedan nämns inte exemplet.
Återigen, det är roligt att du återkommer till pubägarna i slutet av ditt inlägg och skriver om hur de troligtvis var selektiva i sin informationsspridning. Ditt sista stycke blir en bra avslutning där du rundar av dina funderingar på ett snyggt sätt.
Bra jobbat!
Mvh
Sara Kring
Nej, ordet publicist har inget med pubar eller pubägare att göra. Du tänker nog på ordet public (pub är en public bar). Publicera kan härledas från ordet publik och betyder allmän spridning. Sedan kan det väl hända att någon pubägare var duktig på att sprida nyheter - liksom brevbäraren, affärsmannen, nasaren etc - men att publicera skulle ha sitt ursprung i ordet puben, det stämmer inte.
SvaraRaderaGary Bergqvist